Ni har säkert sett denna Seinfeldklassiker:
Själv brukar jag använda en annan taktik för att jävlas med dessa as till telefonförsäljare. Jag brukar spela jävligt intresserad.
Någon ringer och vill sälja mig något, drar sin inledande ramsa...
Jag säger små inlägg som, "vad intressant", "berätta mer" och "det här är helt perfekt för mig".
Nu anar jag hur säljaren får vittring. Han kommer upp i varv, kör ännu mer av sina inlärda argument. Vi försöker övertrumfa varandra i hur fantastiskt det här erbjudandet är för just mig. Vi är vänliga, skämtar. Säljaren börjar bli helt säker på att få igenom ett köp. "I've got one in the bag", tänker han. Han börjar fundera på vad han ska använda sin provision till. Kanske en iPhone?
Vi närmar oss slutet. "Så var det det här med formaliteterna", börjar han.
Det är nu jag väljer att rycka undan mattan. "Nja, jag kan inte bestämma mig nu", säger jag. "Ring om en vecka igen".
På andra sidan luren blir det först tyst. Sedan harklar han sig. Biter sig i tungan, svär inombords. Man känner hur han äts upp inifrån av besvikelse. Han blir kortare och äldre. Minsann har hans hår grånat och tunnats ut.
"Javisst", säger han i ett halvhjärtat försök att dölja vreden.
