OH!

I kväll blir det mat vin och GLÖGG!

Ni är för feta!

Problem 2: Klenheten
Jag tog en sväng på stan i dag i förhoppningen att hitta och införskaffa en tröja. Till min stora förtret så kom jag hem tomhänt. Varför? Tillåt mig illustrera problemet. Min överkropp har formen av en rektangel (se figur 1a), tröjorna som finns till försäljning har formen av kvadrater (se figur 1b).


Så vad är dealen? Görs det bara kläder för folk som är lika breda som långa? Eller är jag för klen?

Den afrikanske mannen

Det finns en hel del udda typer här i Stockholm. En av dem kom jag för första gången i kontakt med under mitten av 90-talet. Det rör sig om en svart man vars svenskavokabulär verkar vara begränsad till orden 'hallå' och 'hejsan'. Dessa använde han och använder fortfarande (gärna i en följd, hallåhejsan) för att pocka på folks uppmärksamhet i gången mellan pendeltåg och tunnelbana vid centralstationen, eller utanför Åhléns vid Sergels torg.
Det han vill är att få oss att köpa obskyra skivor eller böcker eller något sådant.
Vem fan är intresserad av att köpa sån skit, har jag tänkt mången gång. Men han har stått där, år efter år. Sommar som vinter.
Nu har jag sett honom några gånger på sistone, och det har slagit mig att han har magrat ganska rejält. Han ser gammal och trött ut. Det oroar mig.

Julstämning

Kille i röd jacka på stan: Vill du rädda barnen?
Jag: Nja, jag tror jag skiter i det faktiskt

Det börjar klarna

Ur dagens Metro.

Festen...

Tidig hemgång.
Vilka var där? Löst journalistpack. Virtanen som DJ, Martin Kellerman smög omkring.

Murvelsammankomst

I kväll är det fest. Journalistfest tydligen.

Brådskande: nytt verb påfunnet

Finsk reklamskylt sommaren 2008.
Hur gör man när man kukar?

Jag kan bli mördad när som helst nu

Det knackade på min ytterdörr i morse. Utanför stod en kvinna.

När jag öppnade så visade det sig att hon var polis. Hon började fråga ut mig om när jag senast sett en av mina grannar. Häpen som jag blev av situationen så kom jag mig aldrig för att fråga vad det hela rörde sig om. Något jag ångrar nu när mörkret lagt sig.

Kanske är han en skattesmitare, kanske en torped. Kanske sitter han och slipar på en plan för att eliminera oönskade element (=mig).

En lam fucking häst

Telefonförsäljare

Ni har säkert sett denna Seinfeldklassiker:



Själv brukar jag använda en annan taktik för att jävlas med dessa as till telefonförsäljare. Jag brukar spela jävligt intresserad.

Någon ringer och vill sälja mig något, drar sin inledande ramsa...

Jag säger små inlägg som, "vad intressant", "berätta mer" och "det här är helt perfekt för mig".
Nu anar jag hur säljaren får vittring. Han kommer upp i varv, kör ännu mer av sina inlärda argument. Vi försöker övertrumfa varandra i hur fantastiskt det här erbjudandet är för just mig. Vi är vänliga, skämtar. Säljaren börjar bli helt säker på att få igenom ett köp. "I've got one in the bag", tänker han. Han börjar fundera på vad han ska använda sin provision till. Kanske en iPhone?

Vi närmar oss slutet. "Så var det det här med formaliteterna", börjar han.
Det är nu jag väljer att rycka undan mattan. "Nja, jag kan inte bestämma mig nu", säger jag. "Ring om en vecka igen".
På andra sidan luren blir det först tyst. Sedan harklar han sig. Biter sig i tungan, svär inombords. Man känner hur han äts upp inifrån av besvikelse. Han blir kortare och äldre. Minsann har hans hår grånat och tunnats ut.
"Javisst", säger han i ett halvhjärtat försök att dölja vreden.

Är du värd 69 öre?

Problem 1: Snålheten
Jag har ett mobilabonnemang där jag får betala för varje enskilt sms som jag knåpar ihop och sedan skickar iväg till en lämplig mottagare i min adressbok. Jag vet inte vad det kostar; någonstans får jag för mig att det rör sig om 69 öre per meddelande. En banal summa egentligen.

Men skickar man många sms blir det naturligtvis vad det lider en mer ansenlig summa. Många bäckar små, yadayada etc.

Kort sagt kan man säga att jag är mån om att begränsa mitt utflöde att dessa digitala försändelser. Särskilt de av typen "Haha, vad gör du?". De är korta, informationslösa och innehåller en fråga som måste besvaras. OCH som i sin tur troligtvis kräver ytterligare ett svar av mig.

Därför är det ett gissel med folk som kan skicka obegränsat med sms. De kan skicka slentrianmässiga frågor och andra lustigheter, som jag måste reflektera över och i slutändan förära med en retur för att inte verka oartig. Det svider i mig varje gång jag tvingas betala 69 öre för en smiley, en jävla smiley! Är du värd 69 öre av min förmögenhet?

Jag hatar er med obegränsade sms.

Modstulen

Enligt NE: modstulen, maktstulen, trånsjuk, tvinsjuk, term i folkmedicinska sammanhang om en person (eller ett husdjur) som tynade bort och tycktes ha blivit berövad sin livslust, vilket ansågs kunna bero på illasinnade medmänniskors trolleri, bl.a. nedsättning.

Synonymer: modfälld, modlös, missmodig, nedslagen, nedstämd, nere, moloken, sorgsen, slokörad, ledsen, bedrövad, dyster, tvinsjuk.